Anno Domini

En frågeställare undrar om de tidsbegrepp som dyker upp i historisk litteratur. Vad innebär A.D., e.v.t., BC, med flera förkortningar och begrepp? Och vad är innebörden i termerna ”Herrens år” och ”nådens år”?

Alla dessa termer syftar ytterst på vårt behov att relatera oss till den tidslinje som under medeltiden drogs upp vid det år som man (på kronologiskt felaktiga grunder, vilket man tidigt insåg utan att göra något åt det) antog att Jesus föddes: år 1. (År 0 har aldrig funnits i vår tideräkning. Man räknar från år 1 före Kristi födelse till år 1 efter Kristi födelse.) Det i särklass vanligaste sättet att visa på denna före-efter-relation i Sverige är att nyttja förkortningarna f.Kr. och e.Kr. (före respektive efter Kristi födelse). De som gör en poäng av att markera distans till det kristna arvet i dessa begrepp använder istället f.v.t. eller e.v.t. om samma år, vilket brukar uttydas som före respektive efter vår tideräkning. I uppslagsverk och på nätet kan man även hitta alternativa förklaringar, där v.t. bland annat uppges står för ”västerländsk tideräkning”. På engelska motsvaras de senare termerna av BCE och CE (Before the Common Era respektive Common Era), medan de traditionella förkortningarna är BC (Before Christ) och AD (latinets Anno Domini).

Engelskan har alltså bevarat den medeltida latinska formen för tiden från och med år 1 e.Kr.: Anno Domini, ”i Herrens år”. ”Herren” i begreppet är Jesus – termen syftar på att en ny tidsålder inleddes i och med Jesu födelse. När vi, betydligt mer sällan, använder termen ”nådens år” är det egentligen som en synonym till ”Herrens år”, enligt logiken att Jesus i och med sin födelse förde nåd och frälsning till alla. Termen återfinns för övrigt i Lukasevangeliet. Men det är mer komplicerat än så, eftersom ”nåd” i svensk tradition även syftar på många andra företeelser, inte minst det världsliga herravälde som förknippas med kung, regering och riksdag. Uttryck som ”nådigt avsked” och ”nådiga luntan” (budgetpropositionen) vittnar om detta. Termen är suggestiv och har en biton av ödestro och historia, vilket gör att den idag vanligtvis används i arkaiserande sammanhang.