Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Barnäktenskap

Interpellation 2008/09:2 av Kakabaveh, Amineh (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-09-18
Anmäld
2008-09-22
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2008-10-02
Svar fördröjt anmält
2008-10-02
Besvarad
2008-10-21

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 18 september

Interpellation

2008/09:2 Barnäktenskap

av Amineh Kakabaveh (v)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Enligt FN:s kvinnokonvention artikel 16 har alla ”lika rätt att ingå äktenskap och lika rätt att fritt välja make och att ingå äktenskap endast med sitt eget fria och fulla medgivande”.

Äktenskapet är ett kontrakt som kräver ömsesidigt gillande och som bygger på frivilliga grunder för båda parter. Om en parten känner sig hotad att ingå äktenskap måste hon eller han säga nej till ett förbund inför vigselförrättaren. Efter själva vigselceremonin är det nämligen svårt att bevisa att äktenskapet ingåtts under tvång och hot. Det är därför det är så viktigt att agera på förhand så att det påtvingade äktenskapet kan förhindras.

Seder och bruk förs vidare genom ord och handling och fungerar som en sammanhållande länk mellan medlemmarna i ett samhälle eller inom en grupp. Detta har bidragit till att ungdomar i Sverige i dag har möjlighet att själva välja vem de ska blir kära i och leva ihop med. Dessvärre finns det traditioner och sedvänjor som strider mot de mänskliga rättigheterna och som drabbar kvinnor. Kvinnors sexualitet och fertilitet kontrolleras genom könsstympning, arrangerade äktenskap och tvångsäktenskap samt månggifte. Detta är att beröva kvinnor och flickor deras mänskliga rättigheter. Denna kontroll av flickor strider mot barnkonventionen och våra lagar gällande barns rättigheter.

Tyvärr visar erfarenheter att tvångsäktenskap gällande barn under 18 år är ett vanligt förekommande fenomen såväl i Sverige som i andra delar av världen. Många svenska barn har under decennier blivit bortgifta trots att de var under 18 år.

Själv har jag blivit kontaktad av flera oroliga socialarbetare och ungdomar före sommarlovet. Sommarlovet är ett skräckscenario för många tonåringar. För en flicka är situationen mycket värre eftersom det räcker med att hon har blivit bortlovad till en man. Ofta vågar hon inte berätta vad som hänt för kuratorn i skolan eller för någon annan myndighet på grund av risken för rykten från omgivningen och släkten.

Tvångsäktenskap är en gammal tradition som finns inom vissa kulturer. En del familjer praktiserar fortfarande denna tradition, vilket för den som drabbas ofta innebär att offra framtid och lycka. Flera unga flickor och pojkar berättar om att de under semester i föräldrarnas gamla hemland har blivit bortgifta när de varit under 18 år.

Konsekvenserna för den utsatta personen kan bli rymning, alkoholism, depression och självmord. Den här typen av äktenskap som inte bygger på kärlek och respekt innebär även ofta konflikter mellan de gifta som misshandel av kvinnan, sexuell frustration hos båda parter, hälsoproblem etcetera.

År 2004 trädde lagändringar i kraft (prop. 2003/04:48) som syftar till att förbättra skyddet för enskilda mot påtvingade och för tidiga äktenskap. Dessvärre kvarstår problemet med att flickor gifts bort mot sin vilja trots ändringarna i lagen. Fortfarande är det möjligt att ingå äktenskap före 18 års ålder om det finns särskilda skäl till det (2 kap. 1 § ÄktB). Enligt proposition 2003/04:48 bör skäl för dispens från 18-årsregeln inte medges enbart för att den underåriga tillhör en grupp som förespråkar en annan norm än den som lagen ställer upp (prop. 2003/04:48, s. 22). När det gäller äktenskap som inte ingåtts enligt svensk lag erkänns inte dessa om det fanns äktenskapshinder enligt äktenskapsbalken (ÄktB) och minst en av parterna var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige när äktenskapet ingicks. Vidare erkänns inte heller äktenskapet om det är sannolikt att det ingåtts av tvång (1 kap. 8a § lag [1904:26]).

Ett stort problem är att skattemyndigheten vid folkbokföringen inte på eget initiativ utreder om ett äktenskap som ingåtts utomlands kan ha ingåtts under tvång och hot. Det är med andra ord mycket svårt för de svenska myndigheterna att upptäcka att ett utländskt äktenskap är ett tvångsäktenskap så länge kvinnan inte själv vågar berätta det.

Med hänvisning till vad som anförts vill jag därför ställa följande frågor till ministern:

1. Vad avser ministern att göra för att minderåriga ungdomar, särskilt flickor, ska skyddas från tvångsäktenskap?

2. Vad avser ministern att göra för att förbättra stödet till de ungdomar, särskilt flickor, som utsatts för tvångsäktenskap eller riskerar att giftas bort mot sin vilja?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:2, Barnäktenskap

Interpellationsdebatt 2008/09:2

Webb-tv: Barnäktenskap

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Beatrice Ask (M)
Anf. 10 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Amineh Kakabaveh har frågat mig vad jag avser att göra för att minderåriga ungdomar, särskilt flickor, ska skyddas från tvångsäktenskap och för att förbättra stödet till dem som har utsatts för det eller riskerar att utsättas för det. Att skydda barn mot övergrepp måste samhället alltid ha som högsta prioritet. Tvångsäktenskap kan aldrig accepteras, naturligtvis inte heller för vuxna. Men en av de saker som gör att samhället särskilt måste värna om barnen är att övergreppen ofta begås av dem som ska skydda barnen, barnens egen familj. Det är vi nog alla överens om. Frågan är om vi gör tillräckligt. Amineh Kakabaveh verkar inte tycka att den förra regeringen gjorde tillräckligt på det här området. Jag kan hålla med om det. Vi vet att vad som krävs är ett långsiktigt arbete. Mycket handlar om att påverka attityder och se till att det finns hjälp att få för den enskilde. I slutet av 2007 presenterade alliansregeringen en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Planen innehåller en mängd åtgärder som ska genomföras under mandatperioden. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en redovisning av hur arbetet har bedrivits. Två av de här åtgärderna vill jag nämna särskilt. Den ena är en kartläggning av äktenskap som arrangeras mot en parts vilja. Regeringen har gett Ungdomsstyrelsen i uppdrag att beskriva situationen för män och kvinnor upp till 25 år. Styrelsen ska se vilken kompetens som finns hos berörda myndigheter i frågorna och identifiera eventuella kunskapsluckor och utvecklingsbehov. Den ska också föreslå åtgärder som kan förebygga sådana här äktenskap. Jag nämner det här uppdraget särskilt, men Ungdomsstyrelsen har fler uppdrag som är viktiga i det här sammanhanget. Bland annat stöder myndigheten tjejjourernas insatser mot hedersrelaterat våld och medverkar till utbildning i frågorna. Ungdomsstyrelsen ska redovisa sitt uppdrag senast den 1 maj 2009, och jag ser fram emot det. Jag har en upplysning om den kartläggning som myndigheten gör som är intressant också för dagens debatt. Myndigheten gör en uppföljning av den statistik vi har sedan tidigare när det gäller dispenser att ingå äktenskap före 18 års ålder. Jag har under det senaste året fått skriftliga frågor från några riksdagsledamöter om de här dispenserna. Jag har då bemött en del missvisande uppgifter om hur många dispenser som ges av länsstyrelserna. Efter skärpningen av lagen 2004 är det förmodligen så att de har blivit sällsynta. Ungdomsstyrelsens redovisning kommer att ge oss ett intressant underlag för att diskutera den här viktiga frågan vidare. Den andra åtgärden jag vill nämna är en utredning av frågan om straffansvar. Utredningen om människohandel har haft i uppdrag att analysera om gällande strafflagstiftning ger ett tillfredsställande skydd mot barn- och tvångsäktenskap. Utredningen föreslår att det ska införas en ny straffbestämmelse om barnäktenskap. Förslaget innebär att en vårdnadshavare som tillåter ett barn som är under 16 år att ingå äktenskap kan dömas för tillåtande av barnäktenskap. En förutsättning är att barnet är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige. Utredningen föreslår att brottet ska kunna bestraffas med fängelse i högst två år. Det finns redan i dag bestämmelser som gör det möjligt att ingripa mot tvångsäktenskap. Föräldrar och andra som med våld eller hot tvingar ett barn att gifta sig kan, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, dömas för olaga tvång, olaga hot eller människohandel. Straffskalorna för dessa brott sträcker sig från böter upp till tio års fängelse. Utredningen anser att de här reglerna är tillräckliga och föreslår ingen ny straffbestämmelse för det. Betänkandet har varit ute på remiss till den 3 oktober. Justitiedepartementet arbetar nu med att sammanställa remissynpunkterna och kommer därefter att bereda förslagen vidare.
Amineh Kakabaveh (V)
Anf. 11 Amineh Kakabaveh (V)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag är inte nöjd med svaret, eftersom det är långt ifrån vad jag frågat om. Det är naturligtvis väldigt bra och viktigt, och gläder mig också, att regeringen har gett ett uppdrag till Ungdomsstyrelsen att kartlägga de kunskapsluckor som finns hos myndigheterna. Men tyvärr far många barn och unga illa i Sverige och utsätts för övergrepp i form av arrangerade äktenskap och tvångsäktenskap. Orsaken till varför jag själv engagerade mig i frågan är att jag första året efter min utbildning till socionom började jobba på en skola i norra Botkyrka. Där fanns ett antal 16-åriga flickor som var gravida och gifta. Jag frågade: Vad gör ni i skolan? De svarade: Vi kommer hit för att vi ska få studiemedel. Detta är våra barn. Jag var borta förra veckan i tre dagar i Irak. Jag hade tre telefonsamtal och nio sms på min telefon. Det är barn under 18 år som är bortlovade sedan de var 13 år. Nu ska de fylla 18 år, och då ska äktenskapet ske. Det är väldigt svårt för myndigheter att upptäcka arrangerade äktenskap och tvångsäktenskap och veta om de har skett med våld eller hot. Det är därför viktigt att det finns en straffbestämmelse som gäller alla barn under 18 år. Sverige är det första landet i världen som har ratificerat och värnar om barnkonventionen, kvinnokonventionen och våra lagar som gäller barn under 18 år. Varför blir ansvaret för föräldrarna helt plötsligt annorlunda för barn under 18 år? Föräldrar har ansvar för sina barn så länge de är under 18 år. Varför gäller det bara en 16-åring? Remissen handlar om att det ska vara straffbart att gifta bort 16-åringar. Varför gäller det inte upp till 18 år? Länsstyrelsen är den myndighet som ger dispens. Jag har deras annons på hemsidan. De jobbar för de ungdomar som inte fogar sig i tvångsäktenskap och arrangerade äktenskap. Det är väldigt bra. Några av dem som arbetar i teamen är mina kolleger. De menar att det är barn i åldern 16-18 år som far illa. Det finns många aspekter man måste tänka på. Jag vet att det är en svår problematik. Därför behövs det skärpta lagar som gäller alla barn oavsett bakgrund. De universella principerna i de svenska lagarna måste gälla alla barn oavsett vilken bakgrund de har. I vårt land Sverige där man värnar om de principerna gäller de inte för alla barn. Vi har en gradering med en 16-årsgräns för när äktenskap är förbjudet.
Beatrice Ask (M)
Anf. 12 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Egentligen förstår jag inte vad interpellanten är missnöjd med, därför att i Sverige har vi en tydlig regel om att båda parter ska säga ja till ett äktenskap och att man ska vara 18 år. Men det finns en dispensmöjlighet. Efter en skärpning 2004 är det väldigt sällan som det ges dispenser. Exakt hur många kommer vi att få besked om när Ungdomsstyrelsens kartläggning är klar. Men enligt tillgänglig statistik var de beviljade åldersdispenserna före 2004 mindre än 20 äktenskap per år. Enligt statistik från SCB för 2007 fanns det 20 personer under 18 år som var gifta. Det är alltså ytterst, ytterst sällsynt. I några fall kan det vara så att man ligger väldigt nära åldersgränsen. Det är också ganska noggrant specificerat sedan 2004 under vilka förutsättningar dispens kan ges. Jag tror inte att det är här problemet sitter, om jag ska vara riktigt ärlig. Jag tror inte att problemet sitter så mycket i regelverket som i det faktum att medvetenheten om reglerna och skälen för att vi inte tycker att tvång när det gäller äktenskap eller väldigt tidigt äktenskap är okej inte når fram i alla läger. Jag tror att det behövs mycket upplysning och mycket diskussioner som behöver föras om det. Det finns utifrån internationell kunskap och många undersökningar goda skäl för det. För det första är rätten att själv bestämma över sitt liv inskriven i väldigt många konventioner. Det är självklart att barn inte kan utöva den friheten fullt ut om de blir tvingade in i en situation av dem som ska ha ansvar för det som de själva inte är myndiga att ta ansvar för. Det ger inte utrymme att växa och klara av det ansvaret som myndig. För det andra finns det rent hälsomässiga skäl till att vi inte accepterar barnäktenskap. Flickor som blir gravida i tidig ålder löper många risker rent hälsomässigt, och det är väldigt allvarligt. Det finns många skäl till att arbeta mot ungdomsgraviditeter. Det är också ett skäl till att man ska vara noga med reglerna. Men vi vet att det finns brister när det gäller sexualundervisning, när det gäller preventivmedelsrådgivning och när det gäller information till föräldrar om hur reglerna ser ut i vårt land. Vad vi har gjort är att vi har skärpt reglerna vad gäller sexuellt umgänge med minderårig. Det är absolut inte tillåtet i Sverige att ha sex med ett barn under 15 år. Det är otroligt viktigt att sprida kunskap om det som ett skydd mot den här typen av tvångsäktenskap. Vi behöver kartläggningen som Ungdomsstyrelsen gör eftersom det här är ett väldigt komplext problem. Det är väldigt många unga flickor som är bekymrade inför skollov, då de kanske riskerar att bli skickade till föräldrarnas hemland där någon är utsedd att gifta sig med. Det som krävs i polisutredningar är alltid bevis och kartläggning. För att det ska kunna fungera måste de här flickorna ha någon att tala med. De måste ha förtroende för någon som vet tillräckligt mycket för att förstå vad de tänker, tycker och berättar. Där finns det fortfarande en hel del att göra.
Amineh Kakabaveh (V)
Anf. 13 Amineh Kakabaveh (V)
Herr talman! Anledningen till att jag sade att jag inte var nöjd med svaret är att jag kan hänvisa till de olika remissinstanserna, som också har tyckt att straffbestämmelserna är för tillåtande när det gäller barnäktenskap och att åldersgränsen 16 år är för låg. Många tycker att den måste vara 18 år. RFSU, Roks, Ungdomsstyrelsen och Sveriges kvinnolobby, för att bara nämna några exempel, föreslår också att bestämmelsen mot tvångsäktenskap med barn måste skärpas. Det enda sättet är att skärpa lagstiftningen för att helt enkelt skydda barn och ungdomar från övergrepp när det gäller tvångsäktenskap och barnäktenskap. Jag själv kommer från ett land i Mellanöstern, och det är i många andra delar av världen, inte bara i Mellanöstern, Iran, Irak, Syrien och Nordafrika, som detta förekommer. Det är faktiskt många familjer, många klaner som gifter bort sina barn via arrangerade äktenskap för att helt enkelt lösa olika familjära angelägenheter. För att skapa fred använder man flickorna och pojkarna. Detta sker även i vårt land, i Sverige. Som ministern nämnde är många barn skräckslagna under sommarloven och julhelgerna. Till stor del är sommaravslutningens tid tvångsäktenskapens tid. Det behövs nya resurser på plats. Om en myndighet beviljar dispens för barnäktenskap är det konstigt utifrån olika aspekter. Jag möter kvinnor i dag som är i min ålder, så det här är inte ett nytt fenomen. Detta problem har funnits, och det har inte bara med den gamla regeringen att göra, även om vi är självkritiska. Jag är själv här i dag från Vänsterpartiet. Man ska helt enkelt erkänna sina misstag. Men misstagen har inte skett bara tio år tillbaka. Jag har faktiskt kolleger i min ålder - jag är 36 år - som blev bortgifta i Turkiet, i Syrien och i Nordafrika när de var 13 år, och de är svenska kvinnor. Jag menar att man inte bara kan skjuta över ansvaret på den tidigare regeringen. Det här är vårt ansvar, oavsett vilken färg regeringen har och oavsett myndighet, skola, socialtjänst, polis eller åklagare, enligt den lagstiftning som finns och som vi värnar om. Lagstiftningen ska gälla alla barn, oavsett hudfärg, ögonfärg eller vilket land man kommer ifrån. Jag har grannar, åtta personer som bor tillsammans. De bor hos sina svärföräldrar eller föräldrar tills de har fyllt 18 år trots att de är gifta och trots att de har barn. Därför registreras aldrig detta hos skattemyndigheten eller någon annan myndighet. Därför behövs det extra resurser för att skydda både tjejer och pojkar, för det är de som är vår framtid.
Beatrice Ask (M)
Anf. 14 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Det är klart att oavsett regering har vi ett ansvar. Vad jag försökte säga i mitt inledande anförande var att vi uppenbarligen är överens om att inte tillräckligt har gjorts, för vi har stora problem. Så är det. Jag vill gärna lägga till att det här inte är ett fenomen som enbart har att göra med medborgare som har en annan hemvist än Sverige. Det är inte så väldigt länge sedan som man åtminstone i gränstrakten av tvångsäktenskap också hittade svenska familjer. Gränsen mellan arrangerade äktenskap och tvångsäktenskap är ibland hårfin. Men vi har haft en frigörelse i Sverige som gör att jag tror att det i väldigt stor utsträckning i dag är självklart för de flesta infödda svenskar i vart fall att själv välja vem man ska gifta sig med och när man vill skilja sig. Det är dessutom förhållandevis enkelt. Det finns två frågor i den här diskussionen som är viktiga. Den ena är inställningen till tvångsäktenskap, och där tror jag att vi är helt överens. Vi är emot tvångsäktenskap. Vi måste ha bra lagregler, och vi måste ha bättre möjligheter och kunskaper för att kunna utreda detta. Och vi har regelverk som går att använda för att lagföra personer. Det är möjligt att det behövs förstärkningar. Vi har fått en hel del synpunkter som vi arbetar med i dessa frågor. Den andra frågan är vid vilken ålder man ska kunna gifta sig. Normalregeln är 18 år, det vill säga när man blir myndig, vilket är klokt. Jag tror dock att det är viktigt att det finns ett visst spann som man kan arbeta med. Människor är olika. Det finns situationer där det kan finnas skäl för att acceptera ett äktenskap och därmed ge dispens. Det är dock mycket sällan. Det framgår av den statistik vi har att det görs ytterst sällan. Vi tror att det har blivit ännu restriktivare efter de regelförändringar som gjordes 2004. Visst utrymme måste man dock ha. När det gäller barnäktenskap där man går ännu längre ned i åldrarna tror jag att vi är helt överens om att vi måste försäkra oss om att föräldrar har ett ansvar för att motsätta sig och motverka barnäktenskap och att föräldrar som medverkar till barnäktenskap naturligtvis ska kunna straffas. Det går inte på något annat sätt. Jag tror att vi är förhållandevis överens. Därmed inte sagt att frågorna är enkla. Vi har just nu genom Människohandelsutredningen, som har varit ute på remiss, och en del annat material många synpunkter och tankar som vi bearbetar för att kunna lägga fram ett genomarbetat förslag i dessa frågor framöver.
Amineh Kakabaveh (V)
Anf. 15 Amineh Kakabaveh (V)
Herr talman! Det är bra att vi är överens om att detta inte får förekomma. Övergrepp mot barn är oacceptabelt i Sverige. Det värnar vi om här i landet och önskar att det ska vara frid och fröjd i andra länder. Frågan gäller föräldraansvaret. Barn formas i tidig ålder av sina föräldrar. Man är en produkt av den miljö man är född i. I min mammas ögon är min brorsdotter som är 13 år fysiskt sett vuxen nog att bli bortgift. Sådan är traditionen. Är man utvecklad är det okej. Lagen tillåter det också i många delar av världen. Det är inte av illvilja föräldrarna gör det utan för att barnet betraktas som vuxet. I många kulturer och familjer är det förbjudet för flickor att skratta högt, sitta bredvid killar i skolan, leka med eller ens gå i samma skola som killar. Det är bättre och säkrare för familjens anseende och rykte att gifta bort sina barn. Det är säkrare om man är gift eller förlovad. Det är mycket komplicerat. Därför är det viktigt att se olika aspekter innan man bestämmer något. Man måste också ta hänsyn till hemsidan där länsstyrelsen menar att de som far illa är de som inte fogar sig i att ingå tvångsäktenskap och är mellan 16 och 19 år - faktiskt inte under 16 år. Därför hoppas jag verkligen att det är 18-årsgräns som gäller för lagen.
Beatrice Ask (M)
Anf. 16 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Vi återkommer som sagt med propositioner, men låt mig avslutningsvis passa på att säga att det internationella arbetet är otroligt viktigt på detta område. Det finns olika traditioner och kulturer runt om i världen. Statistiken talar ett tydligt språk. Det dör ungefär 500 000 kvinnor och flickor varje år i komplikationer i samband med graviditet och förlossning. En stor andel av dem är barn vars kroppar inte är utvecklade för förlossning och annat. Regeringen verkar kraftfullt inom EU och FN i olika förhandlingar mot barnäktenskap och för att medlemsstater ska ta sitt ansvar när det gäller att skydda barn mot alla former av våld och övergrepp. I FN:s generalförsamling förhandlar vi just nu om en resolution om våld mot barn i anslutning till det vi har diskuterat i dag. Sida lanserade i september förra året en handlingsplan som bland annat tar upp hedersrelaterat våld och barnäktenskap. Det är bra. Man stöder också med biståndsmedel en rad olika insatser, bland annat ett mycket bra program i Västafrika. Där finns ett gräsrotsnätverk som arbetar mot barnäktenskap och könsstympning. Detta är väsentligt. Vi måste på olika sätt öka kunskapen. Vi kan inte bara arbeta i Sverige som en egen liten ö. Vi har dock ett ansvar för de barn och ungdomar som växer upp här. Vi måste lyssna på dem, reagera och agera när de far illa och när deras verklighet inte stämmer med de värderingar och lagar vi har i vårt land. Det handlar om att använda vårt rättsväsen men också om att sprida information och delta i de debatter som är nödvändiga. Med det får jag tacka dig, Amineh Kakabaveh, för att du har varit snäll att lyfta upp denna viktiga fråga i dag.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.