Situationen i Iran

den 26 november

Interpellation

2012/13:150 Situationen i Iran

av Amineh Kakabaveh (V)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

I allmänhetens medvetande är Iran känt för tre saker.

1. Landet har rikliga tillgångar av olja som ger mycket goda inkomster.

2. Det beskylls för att ha ett kärnkraftsprogram som syftar till framställning av kärnvapen.

3. Landet är tillsammans med Kina det land som genomför högst antal avrättningar i världen.

Till detta kommer att landet har ett genomkorrumperat rättssystem.

Sett över tiden har antalet avrättningar varierat år från år. Just nu är man på väg mot en toppnotering.

När den islamska regimen tog makten 1979 skrevs en ny grundlag baserad på sharialagar. Iran styrs av en mycket liten klerikal klick sedan 1979, som lade beslag på landets tillgångar och berikade sig själva utan varje tanke på befolkningen. I ett land med väldiga rikedomar som Iran lever stora delar av befolkningen i djupaste misär. Prästerskapet knöt till sig ett parasitärt och privilegierat skikt av karriäristiska byråkrater, teknokrater och militärer.

Domstolarna struntar i vad lagarna föreskriver när det gäller bevisföring, domstolsförfarande med mera. De styrande följer inte landets lagar. Inte heller domstolarna gör det. I fall där högre instans frikänt människor som dömts till fängelse i lägre instans verkställs inte frigivningen. Den princip som gäller är att förfölja, förtrycka och injaga skräck. Grymheten är utstuderad. Männen hängs med lyftkran. Kvinnorna stenas.

Därför ökar antalet avrättningar; avrättningar vilka verkställs offentligt för att skrämma människor till underkastelse. Politiskt oppositionella avrättas eller fängslas efter att falskeligen anklagats för narkotikabrott. Fackföreningsledare döms till långa fängelsestraff, och i fängelserna utsätts de för tortyr.

I dag riktas blickarna dock inte mot förtrycket i Iran, mot det ökande antalet avrättade. Dessa missförhållanden har kommit i skuggan av huruvida Iran har ett kärnkraftsprogram som också innefattar kärnvapenproduktion.

Det är hög tid att omvärlden vänder blicken mot förhållandena inne i Iran. Just nu sitter flera fackliga ledare i fängelse, dömda till långa fängelsestraff. Och fler står inför rätta och hotas av samma öde. Bland de fackföreningsledare som har dömts till långa fängelsestraff på detta sätt är: Reza Shahabi, Afshin Osanloo, Behnam Ebrahimzadeh, Mohammad Jarahi, Pedram Nasrollahi och Shahrokh Zamani.

Den sistnämnde, Shahrokh Zamani, har i ett utsmugglat brev vänt sig till chefen för ILO och vädjat om stöd och hjälp för sig och sina kamrater och medfångar.

Det finns säkert anledning att granska den iranska regeringens kärnkraftsprogram. Men detta kan inte få skymma vad som sker med medborgarna inne i landet, där allt fler människor lever i ett tilltagande armod och där förföljelserna, fängslandena och avrättningarna tilltar.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Carl Bildt:

Vad avser utrikesministern att göra för att EU:s och FN:s uppmärksamhet när det gäller förtrycket inne i Iran ska öka?

Vad avser utrikesministern att göra för att organisationer som ILO ska uppmärksamma förföljelserna av fackliga ledare och brotten mot mänskliga och demokratiska rättigheter, såsom förenings- och yttrandefriheten inne i Iran?