Subventioner inom bostadssektorn

Fru talman! Amineh Kakabaveh har frågat mig om jag är beredd att ta initiativ till att ändra utformningen av stöd och subventioner inom bostadssektorn. Som Amineh Kakabaveh har noterat ligger regeringens politik fast. Beslut om investeringar i bostäder ska ske utifrån de bedömningar av efterfrågan som görs på marknaden, och de som fattar investeringsbesluten ska kunna räkna med att spelreglerna ligger fast. Med detta sagt vill jag samtidigt framhålla att regeringen fortlöpande ser över olika behov av stöd eller förändringar i lagar och skattevillkor som behövs för att underlätta för särskilda grupper eller minska kostnader och krångel i bostadsbyggandet. I den nyligen framlagda budgeten föreslår regeringen till exempel höjda bostadsbidrag för barnfamiljer och bostadstillägg till pensionärer samt ett höjt schablonavdrag för hyresintäkter från privatpersoners uthyrning av privatbostad. De närmare avgränsningarna för ROT-avdraget ligger inom finansministerns ansvarsområde, men jag vill påminna om att regeringens huvudsyfte med detta avdrag är att minska svartarbetet och långsiktigt förbättra ekonomins funktionssätt. När den enskilde har möjlighet att ersätta eget arbete med köpt arbete betyder det att folk kan jobba med sådant de är specialiserade på, och det innebär en ökning av skatteintäkter och produktionsförmåga. Det är den grundläggande idén med ROT-avdraget.

Fru talman! Jag tackar ministern Stefan Attefall för svaret, eller snarare för redogörelsen. Jag tycker inte att jag har fått svar på min fråga om ROT-avdraget i utlandet. Vi har den senaste tiden i olika tidningar kunnat läsa rubriker om att ROT-avdraget används i utlandet för renovering av lyxbostäder. Det handlar om inomhuspooler, kök, badrum, takomläggningar och fasadarbeten på Franska rivieran, i Spanien och i andra länder inom Europa. Det är helt orimligt att man kan utnyttja ROT-avdraget för fritidshus i utlandet men inte för hyresrätter som behöver upprustning eller andra former av bostäder, så att till exempel bostadsrättsföreningar skulle kunna utnyttja det. Statsrådet Attefall säger att beslut om investeringar i bostäder ska ske utifrån de bedömningar av efterfrågan som görs på arbetsmarknaden. Varför kan man då rikta stödet till vissa insatser, men inte till hyresrätter? Menar Attefall att det inte finns någon efterfrågan på hyresrätter, men att det finns en stor efterfrågan på dessa tjänster hos människor som bor i Danderyd och på Lidingö? Menar Attefall att denna efterfrågan inte skulle finnas i Botkyrka, Rosengård eller andra miljonprogramsområden från de så kallade rekordåren? Jag vill att statsrådet Attefall svarar på den frågan, för detta är väldigt viktigt. Är det viktigare att renovera ett hus i Frankrike än att skapa tillgänglighet för rullstolsburna människor? Det är ett väldigt märkligt sätt att resonera. Om det verkligen handlar om rättvisa och att alla människor ska ta del av detta måste man också satsa på den andra delen, som har mest behov. Om man satsar 3,5 miljarder räcker det till renoveringar av 26 000 hyresrätter. Det innebär också 18 000 jobbtillfällen. Varför skulle det ena inte vara omöjligt, men det andra vara det? Vad hjälper det med arbetstillfällen i Frankrike, Spanien och andra EU-länder för svenskar som behöver arbete? Varför behövs det inte här hemma för hyresrätter och tillgänglighet? undrar man. I den borgerliga ideologin finns kanske synsättet att det är de rikaste som ska använda detta. Det handlar inte om arbetstillfällen. Det handlar om dem som behöver lyx; de ska lyxa till mer! De flesta ansökningar handlar om detta, enligt Skatteverkets expert Pia Blank Thörnroos.

Fru talman! Först och främst ska jag säga att vi hade en diskussion om att interpellationen är ställd till finansministern men besvaras av bostadsministern. Det hela beror lite på var man lägger tyngdpunkten, men själva slutsatsen handlar ju om subventioner i bostadssektorn och därför hamnade interpellationen hos mig. Mer specifika frågor om ROT-avdragets konstruktion är finansministerns bord. Syftet med ROT-avdraget är att minska skattekilen när det gäller arbete. Vi vet att något som leder till svartarbete är att privatpersoner av redan skattade pengar ska betala andra personer som ska betala både moms, arbetsgivaravgifter och inkomstskatt och sedan ska få ut något på detta. Då blir det svenska höga skattetrycket extremt tydligt och synligt. Det leder till svarta arbeten. Det har vi haft just inom bostadssektorn när det har gällt hantverkare som har renoverat. Det har varit en omfattande svart sektor som nu är näst intill utrotad på det här området. ROT-avdragets och RUT-avdragets syfte är att undvika denna typ av svartarbete och samtidigt stimulera fram fler vita arbeten. Därför vet vi också att den formella skattenedsättning som detta innebär till stor del uppvägs av de ökade intäkter som följer av att svarta jobb har blivit vita och av att mer jobb har blivit utförda. En konsekvens av detta blir att EU-reglerna kräver att en svensk skatteskyldig person bosatt i Sverige får göra avdrag för sina fastigheter även om de ligger utanför Sveriges gränser. Det motsatta gäller för en person som exempelvis är bosatt i Tyskland men har ett sommarhus i Sverige. Den personen kan inte göra motsvarande avdrag för renovering på ett svenskt hus. Det är så att säga en bieffekt av de EU-regler vi har, men det är inte det som är huvudsyftet med ROT-avdraget. ROT-avdraget har nått sitt syfte och har haft den stora fördelen att vi har fått betydligt mindre av svartarbete. Problemet med Amineh Kakabavehs resonemang är att hon utgår från att den som äger en hyresfastighet, oavsett om det är en privat eller kommunal ägare, inte får göra avdrag. Det får man. Alla kostnader man har för sitt hus gör man fullt avdrag för. Man betalar ingen skatt för de pengarna. Man drar också av ingående moms och liknande saker. Det finns en full avdragsrätt. I vänsterpartiernas resonemang ligger på något sätt att man ska införa två avdragsrätter. Förutom att detta skattetekniskt skapar mycket märkliga effekter uppstår en annan effekt om man skulle genomföra de tankar som Amineh Kakabaveh, Vänsterpartiet och andra partier har, nämligen att många fastighetsägare skulle sluta underhålla sina lägenheter invändigt om hyresgästerna hade möjlighet till ROT-avdrag. Man skulle skicka över den bördan helt på hyresgästen. Det finns en stor risk för en sådan effekt. Man måste hålla isär detta från hur skattesystemet är konstruerat och snarare diskutera hyresrättens ställning och hur den kan utvecklas. Här har vi en del arbeten på gång i Regeringskansliet. Det finns ett utredningsarbete som är på väg fram för att vi ska se hur vi ska kunna utveckla hyresrätten som en bra hyresform och utnyttja dess fördelar i större utsträckning och också skapa en hyresrätt som tillfredsställer olika behov i olika skeden av människors liv. Här finns det mer att göra, och här jobbar regeringen intensivt med att skapa en mer välfungerande hyresmarknad med bättre villkor för hyresrätten att växa och utvecklas.

Fru talman! Jag vill försäkra mig om att ministern talar sanning när han säger att man kan göra ROT-avdrag också för hyresrätter. Jag tror att det måste finnas något missförstånd här. I så fall har både LO-tidningens politiske redaktör Martin Klepke, Pia Blank Thörnroos och många andra inom skattesektorn fel. De har framhållit att det inte råder neutralitet mellan hyresrätter och bostadsrätter eftersom man får göra avdrag bara om man bor i bostadsrätt eller villa men inte i hyresrätt och heller inte för välfärdshus som skolor, servicehus eller andra lokaler. Man kan inte skylla på EU:s regler här. Den här konstruktionen är svensk, och det är vi som har fattat beslutet. Vi kan inte säga att detta är en fråga för EU. Hur kan man resonera ur det perspektivet? Man lägger ansvaret på Anders Borg. Det är ni själva i regeringen som har bestämt vem som skulle svara på interpellationen. Frågan gäller fortfarande att ROT-avdrag hamnar i Frankrike, Spanien och andra EU-länder. Vi i Vänsterpartiet har gång på gång sagt att det är viktigt med stöd för att stimulera satsningar på hyresrätter och bostadsrätter, men ni säger: Nej, detta är kostnadsdrivande! Det är inte kostnadsdrivande när man utnyttjar ROT för att renovera lyxvillor, inomhuspooler, göra takomläggningar, bygga om fasader eller lyxa till badrum och kök för att sedan kunna sälja huset för flera hundratusen kronor mer. Var finns rättvisan? Hur vet vi vad som är svart eller vitt arbete i Frankrike eller i Spanien? Hur vet vi att det inte handlar om svartarbete? Vi vet också att de som utför den här typen av jobb här i Sverige är arbetare från Polen och andra länder som jobbar hårt för väldigt lite pengar. Det är bara en myt att ROT inte leder till svartjobb! Men det är en fråga för en annan interpellationsdebatt. Min fråga är fortfarande: Är ministern beredd att göra satsningar på hyresrätter och välfärdslokaler och att göra dem mer tillgängliga för personer med funktionshinder, äldre och så vidare, och är ministern beredd att satsa på att bygga fler hyresrätter? Varför har man subventioner om 13,5 miljarder på RUT- och ROT-avdrag men inte på att bygga hyresrätter? Jag frågar varför.

Fru talman! Jag försökte förklara hur skattesystemet är uppbyggt. När man som fastighetsägare rustar upp sitt hus och har hyresrätter i sitt fastighetsbestånd får man dra av alla kostnader. Man betalar ingen skatt på det man lägger ut för upprustning. Det skulle dock en privatperson behöva göra utan ROT-avdrag. Då betalar man skatt först på de inkomster man har och sedan på de tjänster man köper. Det finns alltså en stor skillnad här. Man har som fastighetsägare redan en full avdragsrätt. Att försöka konstruera ett ROT-avdrag på det skapar ur skattesystemets synpunkt mycket märkliga effekter och är inte helt lätt att förklara och reda ut. Jag tror att alla skatteexperter som man talar med kommer att bekräfta den bilden. Därmed är inte sagt att inte hyresrätten behöver utvecklas i olika former, både för att vi ska ha fler hyresrätter och för att utveckla hyresrätten som boendeform. Varför är vi då så kritiska till den typ av investeringsstöd eller subventioner av olika slag som vänsterpartierna föreslår i sina budgetar? Jo, det är för att vi tittar på erfarenheterna. Vi har haft olika typer av subventioner i Sverige. Vi ser det under 2000-talet. Trots detta har vi byggt hälften så mycket som våra nordiska grannländer. Tittar man på kurvorna över bostadsbyggande kan vi se att vi har följt Norge, Finland och Danmark, och när vi har ändrat våra regler har vi ändå följt dessa länder. Vi har inte sett någon märkbar effekt på bostadsbyggandet av de subventioner och investeringsstöd som Vänsterpartiet var med och genomförde. Det har inte löst problemet med ett för lågt bostadsbyggande. Däremot har vi sett att kostnaderna för att bygga bostäder i Sverige har stigit mycket snabbare än inflationen. Där är troligtvis en del av förklaringen just att subventioner har kommit in som har gjort att byggherrar snarare har sökt efter att maximera sina intäkter via bidragsreglernas konstruktion än att utveckla ett kostnadseffektivt byggande. Det blir ett slags dopning. Man ger ett slags stimulans, och sedan jagar byggherrarna för att få stimulansen medan man glömmer vad som är det långsiktigt kloka för att utveckla byggandet. Vi vet också att när det är goda konjunkturer byggs det ändå, och bidragen från skattebetalarna åker rakt ned i byggherrarnas fickor. Det är den erfarenhet vi har av subventioner av det slag som Vänsterpartiet föreslår. Det är svårt att med några historiska fakta eller statistiska jämförelser belägga att det jag säger inte stämmer. Det är denna erfarenhet som gör att vi säger att det nu krävs långsiktiga spelregler. De ändringar vi gör i regelverk och skattevillkor ska vara långsiktiga. De ska inte vara den typ av investeringsstöd som säger: Bygger du på det här sättet just nu får du x kronor, och bygger du mer där och mindre där får du x kronor! Det är precis denna typ av regelverk, subventioner och krångligheter som hela byggbranschen, både kommunala och privata bostadsbolag, säger att de inte vill ha. Vi vill ha långsiktigt goda spelregler, säger de. Om vi kan minska regelkrångel och korta planprocesser så att vi förbilligar kostnaden för att bygga bostäder tror jag att det också är bättre ur skattebetalarnas perspektiv. Det är bättre än att vi tar skattepengar och ger till olika byggherrar, som oftast är börsnoterade bolag och som inte alltid, tror jag, är de som Amineh Kakabaveh normalt vill främja.

Fru talman! Det kanske inte är så konstigt att jag inte fick något svar eftersom det har blivit kutym i denna kammare. När man ställer en fråga får man aldrig något svar. Min fråga är: Tycker ministern att det är helt okej att betala nästan 13,5 miljarder? Det är mer än 80 procent, och det är också skattepengar - skattepengar som går till utlandet. Skatteverket säger att det är tusentals ansökningar som kommer. Det handlar om lyxrenoveringar. Ska vi inte diskutera här om detta är långsiktiga pengar? Är det verkligen långsiktighet att lyxa till sitt kök och badrum och sälja sin bostad för flera hundra tusen mer när det inte är långsiktighet att bygga bostäder till ungdomar? Mer än en halv miljon ungdomar i detta land har behov av en egen bostad. Flera hundra tusen människor i detta land behöver en hyresrätt som ska vara billig och tillgänglig. Det gäller äldre som behöver flytta, och det gäller yngre som i morgon kommer att söka jobb och skola på annan ort. De ska inte behöva flytta runt med sina säckar och bo i tält. Det är det som är långsiktighet enligt oss i Vänsterpartiet. Jag tycker att det är ett märkligt resonemang att säga att detta är långsiktigt. Vi tycker att det är kortsiktigt. Vi vill investera i både jobb och upprustning, men det ska göras på ett miljövänligt sätt och med energieffektivisering. Varför är inte det långsiktigt? Min fråga är: Vad tycker statsrådet Attefall om satsningen på lyxrenoveringar i utlandet? Ska den fortsätta eller inte?

Fru talman! Jag försökte förklara i mitt första inlägg att vi vill ha ett ROT-avdrag och även ett RUT-avdrag för att minska svartarbetet. EU-rättsliga regler gör att detta måste omfatta alla svenskar som är bosatta i Sverige var man än har sin bostad inom EU-området. Det innebär att en del kan använda denna möjlighet även för att renovera en bostad utanför Sverige. Effekten av det är att det blir fler jobb gjorda. Jag är glad om även polska och spanska arbetare får jobb; jag ser inte något problem med det. Men den andra sidan är alltså att exempelvis en tysk som äger en stuga i Sverige inte kan få ROT-avdrag för renovering av sin stuga här. Det är en mindre lyckad konsekvens av ROT-avdragets konstruktion. Men huvudsyftet, vilket vi också har uppnått, är att få bort en stor del av svartarbetena. Vi har fått fler människor sysselsatta i tjänstesektorn, både som hantverkare och med andra tjänster. Det är positivt. Jag vänder mig mot det som ligger dolt i Amineh Kakabavehs resonemang: att varje skattenedsättning kallas en subvention. För mig är det en väsentlig skillnad. Vi har lägre moms på maten. Vi har 12 procents moms när vi går och handlar mjölk på Ica eller Konsum. Det är för mig ingen subvention. Det är en sänkt skatt på mat. Att sänka skatten generellt är inte att hålla på och dela ut subventioner. Att människor investerar i sina bostäder är långsiktigt sunt. Om de sedan väljer ett lite dyrare kök, ett lite dyrare badrum eller en enklare uteplats måste varje människa själv bedöma. Vi har maxgränser för ROT-avdrag. Man kan inte använda det hur mycket som helst. Det skapar naturliga avgränsningar mot det som Amineh Kakabaveh kanske tycker är lyx. Hur människor exakt värderar vad man vill rusta upp och på vilket sätt man vill förbättra sitt boende tycker jag att de själva ska få avgöra. Det vill jag inte som politiker sitta och mästra över på något sätt.