Hur kan kommuner underlätta för flyktingar och deras anhöriga att få jobb?

Det florerar många åsikter om hur inträdet på arbetsmarknaden ser ut för flyktingar och deras anhöriga, men den som tar beslut om integration av nyanlända behöver användbar, forskningsgrundad kunskap. Hur ser egentligen de förutsättningar ut som påverkar flyktingars försörjningsmöjligheter och kontakter med myndigheter i samband med arbetsmarknadsinträdet?

Rapporten "(Kommunala) insatser för att underlätta arbetsmarknadsinträdet för flyktingar och deras anhöriga" belyser kommunernas centrala roll, hur regelverket ser ut och vilka insatser som gjorts för den här gruppen på arbetsmarknaden.

Den visar att integrationen av flyktingar och deras anhöriga på arbetsmarknaden tar lång tid och att de insatser som kommunerna erbjuder varierar kraftigt mellan olika kommuner. En generell slutsats av studien är att det bara finns begränsad kunskap om insatserna och deras effekter för flyktingars arbetsmarknadsetablering – trots att kommunerna är så viktiga aktörer.

I en avslutande diskussion lyfter författarna fram ett antal insikter från arbetet med rapporten:

• Introduktionsprogram, språkkurser och intensifierade matchningsinsatser ger goda arbetsmarknadseffekter. Det gäller även subventionerade anställningar, särskilt om de innebär ordinarie arbetsuppgifter.
• Effekterna av arbetsmarknadsutbildningar är övervägande positiva, men det är inte säkert att det är kommunerna som ska ge utbildningen.
• Validering av utländska betyg kan ha positiva effekter.
• Handläggningstiden för asylärenden och arbete under asyltiden spelar roll.
  
• Utplacering av flyktingar har haft negativa arbetsmarknadseffekter.
• Om Komvux och högre utbildning haft effekter är oklart. Detsamma gäller om anonymiserade jobbansökningar motverkat diskriminering.
• Insatser som visat sig sakna positiva effekter är till exempel kommunal aktiveringspolitik.